måndag 31 mars 2008

Stenkakans chockerande försäljningsminskning..

Ennu en person som inte riktigt gnuggat nittonhundratalet ur ögonen öppnar munnen och börjar rabbla samma gamla mantra med dåliga jämförelser och smutskastning av medmänniskor.
Det verkar som att just Aftonbladet har blivit ett favoritorgan för denna typ av kverulanter som föredrar att slå ner på hur fel man tycker andra gör, istället för att själv föra fram konstruktiva förslag och alternativ. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2161924.ab

Frågan kring immateriell rätt grundar sig egentligen på hurvida man har kontroll över mediat eller inte. Jämför med en stenhuggare som tillverkar en staty för offentlig miljö. Eftersom han inte äger mediat som statyn upplevs och förmedlas via, får han snällt finna sig i att en obegränsad mängd människor snyltar på hans konstverk utan att betala en spänn per titt. Hade han kunnat kontrollera eller begränsa tillgängligheten till sina konstverk och ta betalt hade han säkerligen gjort det också.
Musik och flimbranchen har kontrollerat sina media för distribution ända sedan radion och biografen uppfanns och därefter har det rullat på endast hotat av kassettband och VHS.
När musikaffärerna skriker om att CD försäljningen minskat med 50% de senaste åren så är det ungefär lika förvånande som att LP och 78 varvare minskat med nära 100%
CD:n som media är död (eller närapå i alla fall) och det är inte längre mediabranchen som kontrollerar ersättaren. Däri ligger det riktigt stora hotet mot deras födokrok.

Men istället för att se världen för vad den är så försöker dom hålla sig kvar vid det gamla likt ett visset löv som klamrar sig fast vid sin kvist och hoppas att hösten skall gå över.

Kontrollen över de olika distributionsmedia som man har introducerat på marknaden har på ett effektivt sätt fått kunderna att lätta på plånboken varje gång ett nytt introducerats, för att betala för samma produkt om och om igen. När det inte längre kom ut något nytt media som kunde inspirera till nyinvestering gick man över till att sälja samlingar, "best of "eller helt enkelt börja med att sälja en enkel produkt för att sedan kunna sälja nya versioner av typen "extended" eller "collectors edition" till samma kunder som redan betalat för rätten till verket.

En annan möjlighet som kontrollen bidrog till, var möjligheten att få konsumenten att betala för reklam genom att lägga denna före filmer och begränsa möjligheten att hoppa förbi den.

Allt detta kan nu frångås med hjälp av teknik som så gott som alla nu har tillgång till. Man kan lätt blanda sina egna "best of" och välja bort den musik man inte uppskattar. Det är också enkelt att "rippa" en DVD för att skala bort oönskade delar och sedan vid behov skapa en ny skiva.
För att underlätta för andra kan man även dela ut resultatet.

Ändå är vi bara i början av teknikskiftet. Det är bara en tidsfråga innan vi automatiskt kan spegla hela vårat media-arkiv till bilen, sommarstugan eller mobiltelefonen. Fildelningen är en effekt av det fiktiva värdet som mediabranchen skapat genom kontroll och har egentligen inte så mycket att göra med betalningsovilja hos konsumenterna. De allra flesta är nog villiga att betala för det de konsumerar men inte till det priset som branchen hittills har försökt ta ut och som många gånger långt överskrider priset för mediadistribuerade produkter.
Vinnaren blir den som kan ta betalt för att fylla våra media-arkiv om så bara för ören per verk, men många gånger om och till en större publik än någonsin. Med tanke på att reproduktionskostnaden är nära noll blir varje öre en vinst.

Fri musik måste inte betyda gratis musik.

1 kommentar:

Jörgen L sa...

Vacker formulering: "likt ett visset löv som klamrar sig fast vid sin kvist och hoppas att hösten skall gå över"

Kommer att planka den vid lämpligt tillfälle :-)