Förundersökningen från ”Arboga-rättegången” har publicerats på PirateBay, komplett med obduktionsbilder av barnkroppar. Som vanligt är det ansvariga för siten som får stå spö när okunniga människor uttalar sig om rätt och fel. Att PirateBay endast är en sökmotor för material som andra vill tillhandahålla, glöms snart bort av populistiska skäl.
Jag håller fullkomligt med om att det kan vara olämpligt att denna typ av material läggs ut så lättillgängligt, dels av hänsyn till anhöriga och dels eftersom de flesta inte är medvetna om hur den sortens bilder, som ingår i materialet, kan påverka ens person innan det är för sent. Jag såg själv en filmsekvens av en avrättning där en person fick halsen avskuren. Filmen var (medvetet?) feltitlad för att väcka nyfikenhet och jag önskar fortfarande att jag aldrig hade sett den. En del saker är helt enkelt för obehagliga för att se om det inte finns synnerligen goda skäl. Den som kan se sådana bilder utan att bli påverkad bör ta sig en allvarlig fundering över sin egen mentala hälsa.
Bortsett från detta kan jag inte förstå hur man kan klandra publiceringen. Vi står helt enkelt inför ytterligare en effekt av hur gårdagens lagstiftning kolliderar med dagens teknik för informationsspridning. Att börja hemligstämpla material är dock inte rätt väg att gå. Effekten blir bara än mer censur och hemlighetsmakeri.
Redan idag används ”stängda dörrar” rent slentrianmässigt i rättegångar och har blivit en lyxfråga där namnet på advokaten är mer avgörande än målets känslighet. Snarare är det så att ju intressantare för allmänheten, desto större möjlighet att förindra dess tillgång till information.
Tidigare har det fungerat med offentliga rättegångsprotokoll och förundersökningar helt enkelt eftersom det har funnits en tröskel att komma över för att få tillgång till dem. Ibland har det missbrukats som i fallet där medlemmar av scientologikyrkan stafett-läste sin ”bibel” för att hindra andra att få tillgång till den. När denna tröskel är borta kan vi inte bara klaga och säga att informationen är offentlig, fast bara lite. Det finns ingen gråzon i gällande lagstiftning. Det kanske är den gråzonen vi skulle behöva införa. Eller en ny gradering för offentlighet av viss information. Att lappa och laga genom att ändra en lag här och en regel där när problemen uppstår kommer bara att leda till en snårskog där varje fall måste avgöras för sig och ingen till slut vet vad som gäller.
Det är hög tid att riva upp allt som reglerar tillgång och bruk av information och skapa någonting nytt som är anpassat för dagens och morgondagens teknik.
lördag 6 september 2008
lördag 21 juni 2008
Flyttat bloggen!
Jag har flyttat min blogg!
Hädanefter skriver jag på www.accidental-pirate.blogspot.com istället. Ingen stor skillnad men den adressen kändes lite mer rätt.
Läs om mitt brev till riksdagen och de svar jag fått!
Hädanefter skriver jag på www.accidental-pirate.blogspot.com istället. Ingen stor skillnad men den adressen kändes lite mer rätt.
Läs om mitt brev till riksdagen och de svar jag fått!
måndag 21 april 2008
Vad kostar rättvisa?
William Gibson målade för ett antal år sedan upp ett framtida samhälle i sina "cyberpunkromaner", där företagen hade tagit över stora delar av samhällsansvaret och marginaliserat det allmäna till en form av fattigvård. Många andra har funderat på samma typ av framtid och en del har blivit film. Jag är inget stor fan av Robocop eller Judge Dread men bägge filmerna har sin grund i samma tänk. Där framhålls en svart framtid där privata intressen styr eller försöker styra rättsväsendet. Med tanke på de senaste årens utveckling har vi kanske inte så långt kvar tills ett företag köper sitt första land och skapar sitt eget utopia utan störande inslag av demokrati och rättvisa. Vi har sett det som sker i jakten på fildelare och hur staten villigt instiftar nya regler och tjänster för att tillgodose stora (Amerikanska) företags önskningar. I den senaste debatten verkar man ha köpt sig en polis och betalar med nytt jobb efter väl utfört arbete. Sedan tycker åklagaren, i strid mot alla andra som har uttalat sig, att han inte kan se hur detta skulle hindra sagde polisman från att vittna i den rättegång som ledde fram till hans nya jobb. I min värld är det jäv, jäv, jäv!!
Jag kan inte för mitt liv begripa hur åklagaren kan se annorlunda på saken. Misstankarna som väcks för åklagarens egenintresse i saken gör mig orolig.
Aftonbladet rapporterar idag om en familj som riskerar kastas ut ur sitt eget hus till fördel för att annat (Amerikanskt) storföretag. I det fallet väljer kommunen att stödja sig på en lag som införts för medborgarnas bästa. Om det till exempel behövs nya elledningar eller avloppsrör, så har stat och kommun rätt att gräva upp din tomt för detta. Dom är naturligtvis skyldiga att återställa marken och ersätta dig för uppkomna skador men din rätt att neka är mycket begränsad. Det finns även möjligheter till tvångsinlösen av delar eller hela marken i de fall detta är befogat. Detta gjordes i mitt närområde för ett par år sedan när man ville anlägga en gång och cyckelbana vid en väg som fått kraftigt ökad trafik. Man löste helt enkelt in en remsa av tomterna längs med vägen och gjorde upp individuellt med respektive ägare. Jag tror inte det rörde sig om pengar utan snarare att man gratis stöttade upp tomterna med L-stöd och ersatte gamla murar och staket som höll på att falla ut på vägen. Det löste flera problem för både flanörer, barn och tomtägare. Vad jag vet så var det ingen som protesterade. Märk väl att detta var en åtgärd för kommunen och dess innevånare, inte som ett önskemål från kommersiella intressen.
Om du äger någonting fysiskt som någon annan desperat vill ha, är det ganska naturligt att detta får ett ekonomiska värde. Det borde vara upp till dig som ägare om du vill sälja det. Undantaget är som sagt ifall det finns ett samhällsintresse och då skall det finnas mycket synnerliga skäl.
Vill ett storföretag köpa mark för att driva sin verksamhet faller det sig naturligt att man förhandlar med markägaren. Inte med stat eller kommun. Jag vet inte vad som föregått den nuvarande situationen i det aktuella ärendet men om jag ser till mig själv hade det varit en ekonomisk fråga. Nästan allt har ett pris. För köparen är det bara att väga vinsten mot kostnaden och ge ett bud. Att på det här sättet försöka få kommunen att tvångsinlösa är bara ett sätt att komma undan så billigt som möjligt. Jag skulle se det som ett första bud och helt enkelt begära vad det är värt.
Om du hade byggt ditt hus för många år sedan i ett område som sedan plötsligt blir väldigt populärt med ökade huspriser som följd. Skulle du då gå med på att kommunen löser in ditt hus till det ursprungliga värdet för att sedan sälja det för högstbjudande till andra spekulanter eller vill du hellre sälja det själv och behålla mellanskilnaden?
Mitt förslag är att DHL får ge ett bud som familjen kan acceptera. Det är inte gratis att driva företag.
Alternativet kan det, om dom inte blir överens, kanske bli som för denna familj.
Civilkurage är vackert!
Jag kan inte för mitt liv begripa hur åklagaren kan se annorlunda på saken. Misstankarna som väcks för åklagarens egenintresse i saken gör mig orolig.
Aftonbladet rapporterar idag om en familj som riskerar kastas ut ur sitt eget hus till fördel för att annat (Amerikanskt) storföretag. I det fallet väljer kommunen att stödja sig på en lag som införts för medborgarnas bästa. Om det till exempel behövs nya elledningar eller avloppsrör, så har stat och kommun rätt att gräva upp din tomt för detta. Dom är naturligtvis skyldiga att återställa marken och ersätta dig för uppkomna skador men din rätt att neka är mycket begränsad. Det finns även möjligheter till tvångsinlösen av delar eller hela marken i de fall detta är befogat. Detta gjordes i mitt närområde för ett par år sedan när man ville anlägga en gång och cyckelbana vid en väg som fått kraftigt ökad trafik. Man löste helt enkelt in en remsa av tomterna längs med vägen och gjorde upp individuellt med respektive ägare. Jag tror inte det rörde sig om pengar utan snarare att man gratis stöttade upp tomterna med L-stöd och ersatte gamla murar och staket som höll på att falla ut på vägen. Det löste flera problem för både flanörer, barn och tomtägare. Vad jag vet så var det ingen som protesterade. Märk väl att detta var en åtgärd för kommunen och dess innevånare, inte som ett önskemål från kommersiella intressen.
Om du äger någonting fysiskt som någon annan desperat vill ha, är det ganska naturligt att detta får ett ekonomiska värde. Det borde vara upp till dig som ägare om du vill sälja det. Undantaget är som sagt ifall det finns ett samhällsintresse och då skall det finnas mycket synnerliga skäl.
Vill ett storföretag köpa mark för att driva sin verksamhet faller det sig naturligt att man förhandlar med markägaren. Inte med stat eller kommun. Jag vet inte vad som föregått den nuvarande situationen i det aktuella ärendet men om jag ser till mig själv hade det varit en ekonomisk fråga. Nästan allt har ett pris. För köparen är det bara att väga vinsten mot kostnaden och ge ett bud. Att på det här sättet försöka få kommunen att tvångsinlösa är bara ett sätt att komma undan så billigt som möjligt. Jag skulle se det som ett första bud och helt enkelt begära vad det är värt.
Om du hade byggt ditt hus för många år sedan i ett område som sedan plötsligt blir väldigt populärt med ökade huspriser som följd. Skulle du då gå med på att kommunen löser in ditt hus till det ursprungliga värdet för att sedan sälja det för högstbjudande till andra spekulanter eller vill du hellre sälja det själv och behålla mellanskilnaden?
Mitt förslag är att DHL får ge ett bud som familjen kan acceptera. Det är inte gratis att driva företag.
Alternativet kan det, om dom inte blir överens, kanske bli som för denna familj.
Civilkurage är vackert!
måndag 7 april 2008
Då kan vi bocka av ett mål till på listan!
E24 rapporterar att flera filmbolag håller på och korta ned tiden mellan releaser av TV-serier i olika delar av världen så att de kan sändas samtidigt eller direkt efter att de har släppts i USA. (Måste texta lite bara)
http://www.e24.se/branscher/reklammedia/artikel_378801.e24
Då behöver vi bara bryta upp oligopolet på distibutionsmarknaden i Sverige eller få dem att releasa via internet så blir vi någorlunda nöjda på den punkten.
I artikeln skriver man "Nu trappar amerikanska tv-bolag upp kriget mot piraterna med snabbare distribution till Europa"
Om det är deras vapen så; Bring'em on!
I krig talar man om att kunna förutse och helst kontrollera motståndaren drag som ett tecken på överläge.
I sådana fall leder företrädarna för fri fildelning och kommer kanske vinna!
Fast det visste vi ju redan.......
http://www.e24.se/branscher/reklammedia/artikel_378801.e24
Då behöver vi bara bryta upp oligopolet på distibutionsmarknaden i Sverige eller få dem att releasa via internet så blir vi någorlunda nöjda på den punkten.
I artikeln skriver man "Nu trappar amerikanska tv-bolag upp kriget mot piraterna med snabbare distribution till Europa"
Om det är deras vapen så; Bring'em on!
I krig talar man om att kunna förutse och helst kontrollera motståndaren drag som ett tecken på överläge.
I sådana fall leder företrädarna för fri fildelning och kommer kanske vinna!
Fast det visste vi ju redan.......
Charles Mansson släpper gratismusik
IDG rapporterar idag att den dömda massmördaren Charles Mansson släpper en skiva under Creative Common licens. http://www.idg.se/2.1085/1.154649
Jag är i grunden för fri fildelning och applåderar normalt alla artister som hakar på tåget och börjar sprida sin musik men den här killen hade vi kunnat klara oss utan. I vanliga fall stödjer jag även att kriminella som tjänat av sitt straff skall få möjligheten att komma igen bli goda samhällsmedborgare ungefär som "Kenta" gjorde i slutet av sjuttiotalet eller om det var ibörjan på åttiotalet (kommer inte ihåg riktigt, rätta mig gärna).
Skulle vi ha accepterat att Joseph Mengel hade gjort comback "Scrubs" eller Idi Amin som gästspelande domare i "Law and order"?
Det finns brott som inte kan sonas och de som begår dem bör aldrig mer släppas ut eller ges någon positiv uppmuntran (nej, jag är inte för dödsstraff!).
I vissa lägen är det viktigare att skydda medborgarna än att försvara en fånges rättigheter eller integritet.
Detta blir ett album jag INTE kommer att ladda ner, gratis eller ej! Det skulle vara ett hån mot efterlevande till de han mördade.
Såg att ett nytt avsnitt av Battlestar Galactica är ute förresten. Ikväll blir det fest!
Jag är i grunden för fri fildelning och applåderar normalt alla artister som hakar på tåget och börjar sprida sin musik men den här killen hade vi kunnat klara oss utan. I vanliga fall stödjer jag även att kriminella som tjänat av sitt straff skall få möjligheten att komma igen bli goda samhällsmedborgare ungefär som "Kenta" gjorde i slutet av sjuttiotalet eller om det var ibörjan på åttiotalet (kommer inte ihåg riktigt, rätta mig gärna).
Skulle vi ha accepterat att Joseph Mengel hade gjort comback "Scrubs" eller Idi Amin som gästspelande domare i "Law and order"?
Det finns brott som inte kan sonas och de som begår dem bör aldrig mer släppas ut eller ges någon positiv uppmuntran (nej, jag är inte för dödsstraff!).
I vissa lägen är det viktigare att skydda medborgarna än att försvara en fånges rättigheter eller integritet.
Detta blir ett album jag INTE kommer att ladda ner, gratis eller ej! Det skulle vara ett hån mot efterlevande till de han mördade.
Såg att ett nytt avsnitt av Battlestar Galactica är ute förresten. Ikväll blir det fest!
måndag 31 mars 2008
Stenkakans chockerande försäljningsminskning..
Ennu en person som inte riktigt gnuggat nittonhundratalet ur ögonen öppnar munnen och börjar rabbla samma gamla mantra med dåliga jämförelser och smutskastning av medmänniskor.
Det verkar som att just Aftonbladet har blivit ett favoritorgan för denna typ av kverulanter som föredrar att slå ner på hur fel man tycker andra gör, istället för att själv föra fram konstruktiva förslag och alternativ. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2161924.ab
Frågan kring immateriell rätt grundar sig egentligen på hurvida man har kontroll över mediat eller inte. Jämför med en stenhuggare som tillverkar en staty för offentlig miljö. Eftersom han inte äger mediat som statyn upplevs och förmedlas via, får han snällt finna sig i att en obegränsad mängd människor snyltar på hans konstverk utan att betala en spänn per titt. Hade han kunnat kontrollera eller begränsa tillgängligheten till sina konstverk och ta betalt hade han säkerligen gjort det också.
Musik och flimbranchen har kontrollerat sina media för distribution ända sedan radion och biografen uppfanns och därefter har det rullat på endast hotat av kassettband och VHS.
När musikaffärerna skriker om att CD försäljningen minskat med 50% de senaste åren så är det ungefär lika förvånande som att LP och 78 varvare minskat med nära 100%
CD:n som media är död (eller närapå i alla fall) och det är inte längre mediabranchen som kontrollerar ersättaren. Däri ligger det riktigt stora hotet mot deras födokrok.
Men istället för att se världen för vad den är så försöker dom hålla sig kvar vid det gamla likt ett visset löv som klamrar sig fast vid sin kvist och hoppas att hösten skall gå över.
Kontrollen över de olika distributionsmedia som man har introducerat på marknaden har på ett effektivt sätt fått kunderna att lätta på plånboken varje gång ett nytt introducerats, för att betala för samma produkt om och om igen. När det inte längre kom ut något nytt media som kunde inspirera till nyinvestering gick man över till att sälja samlingar, "best of "eller helt enkelt börja med att sälja en enkel produkt för att sedan kunna sälja nya versioner av typen "extended" eller "collectors edition" till samma kunder som redan betalat för rätten till verket.
En annan möjlighet som kontrollen bidrog till, var möjligheten att få konsumenten att betala för reklam genom att lägga denna före filmer och begränsa möjligheten att hoppa förbi den.
Allt detta kan nu frångås med hjälp av teknik som så gott som alla nu har tillgång till. Man kan lätt blanda sina egna "best of" och välja bort den musik man inte uppskattar. Det är också enkelt att "rippa" en DVD för att skala bort oönskade delar och sedan vid behov skapa en ny skiva.
För att underlätta för andra kan man även dela ut resultatet.
Ändå är vi bara i början av teknikskiftet. Det är bara en tidsfråga innan vi automatiskt kan spegla hela vårat media-arkiv till bilen, sommarstugan eller mobiltelefonen. Fildelningen är en effekt av det fiktiva värdet som mediabranchen skapat genom kontroll och har egentligen inte så mycket att göra med betalningsovilja hos konsumenterna. De allra flesta är nog villiga att betala för det de konsumerar men inte till det priset som branchen hittills har försökt ta ut och som många gånger långt överskrider priset för mediadistribuerade produkter.
Vinnaren blir den som kan ta betalt för att fylla våra media-arkiv om så bara för ören per verk, men många gånger om och till en större publik än någonsin. Med tanke på att reproduktionskostnaden är nära noll blir varje öre en vinst.
Fri musik måste inte betyda gratis musik.
Det verkar som att just Aftonbladet har blivit ett favoritorgan för denna typ av kverulanter som föredrar att slå ner på hur fel man tycker andra gör, istället för att själv föra fram konstruktiva förslag och alternativ. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2161924.ab
Frågan kring immateriell rätt grundar sig egentligen på hurvida man har kontroll över mediat eller inte. Jämför med en stenhuggare som tillverkar en staty för offentlig miljö. Eftersom han inte äger mediat som statyn upplevs och förmedlas via, får han snällt finna sig i att en obegränsad mängd människor snyltar på hans konstverk utan att betala en spänn per titt. Hade han kunnat kontrollera eller begränsa tillgängligheten till sina konstverk och ta betalt hade han säkerligen gjort det också.
Musik och flimbranchen har kontrollerat sina media för distribution ända sedan radion och biografen uppfanns och därefter har det rullat på endast hotat av kassettband och VHS.
När musikaffärerna skriker om att CD försäljningen minskat med 50% de senaste åren så är det ungefär lika förvånande som att LP och 78 varvare minskat med nära 100%
CD:n som media är död (eller närapå i alla fall) och det är inte längre mediabranchen som kontrollerar ersättaren. Däri ligger det riktigt stora hotet mot deras födokrok.
Men istället för att se världen för vad den är så försöker dom hålla sig kvar vid det gamla likt ett visset löv som klamrar sig fast vid sin kvist och hoppas att hösten skall gå över.
Kontrollen över de olika distributionsmedia som man har introducerat på marknaden har på ett effektivt sätt fått kunderna att lätta på plånboken varje gång ett nytt introducerats, för att betala för samma produkt om och om igen. När det inte längre kom ut något nytt media som kunde inspirera till nyinvestering gick man över till att sälja samlingar, "best of "eller helt enkelt börja med att sälja en enkel produkt för att sedan kunna sälja nya versioner av typen "extended" eller "collectors edition" till samma kunder som redan betalat för rätten till verket.
En annan möjlighet som kontrollen bidrog till, var möjligheten att få konsumenten att betala för reklam genom att lägga denna före filmer och begränsa möjligheten att hoppa förbi den.
Allt detta kan nu frångås med hjälp av teknik som så gott som alla nu har tillgång till. Man kan lätt blanda sina egna "best of" och välja bort den musik man inte uppskattar. Det är också enkelt att "rippa" en DVD för att skala bort oönskade delar och sedan vid behov skapa en ny skiva.
För att underlätta för andra kan man även dela ut resultatet.
Ändå är vi bara i början av teknikskiftet. Det är bara en tidsfråga innan vi automatiskt kan spegla hela vårat media-arkiv till bilen, sommarstugan eller mobiltelefonen. Fildelningen är en effekt av det fiktiva värdet som mediabranchen skapat genom kontroll och har egentligen inte så mycket att göra med betalningsovilja hos konsumenterna. De allra flesta är nog villiga att betala för det de konsumerar men inte till det priset som branchen hittills har försökt ta ut och som många gånger långt överskrider priset för mediadistribuerade produkter.
Vinnaren blir den som kan ta betalt för att fylla våra media-arkiv om så bara för ören per verk, men många gånger om och till en större publik än någonsin. Med tanke på att reproduktionskostnaden är nära noll blir varje öre en vinst.
Fri musik måste inte betyda gratis musik.
fredag 28 mars 2008
Lovsång till Samsung P2
Köpte mig en liten underbar manick häromdagen, en Samsung P2. Otroligt smidig och mångsidig. Den vann över iPod nano eftersom den har inbyggd radio och blåtand så att jag kan lyssna på favoritmusiken utan att riskera att missa några samtal i mobilen.
Det finns dock en del smolk i bägaren. Efter att ha brottats med dotterns iTunes inställningar och sett det vansinnigt krångliga gränssnittet bara för att lägga till en enstaka låt så hade jag bestämt mig för någonting mer öppet. Tyvärr är det så att nackdelarna för produkter sällan framförs speciellt tydligt i reklamen.
Med den sorts spännig som bara sju rätt på lotto och ny elektronik kan framkalla hos mig öppnade jag förpackningen och pluggade in det lilla miraklet. Någonstans under mina sonderingar hade jag läst att den skulle klara mp4 filer, vilket visade sig vara en sanning med modifikation. Den klarar i princip alla format som finns men först efter att dessa har konverterats till samsungs eget format, något som fixas med ett medföljande program.
Tyvärr tar det dryga timmen att konvertera och ladda in en långfilm(enda alternativet när spelaren är inpluggad). Om jag däremot pluggar ur spelaren kan jag välja att enbart konvertera filen för att sedan flytta över den i efterhand. Då tar hela manövern 30 till 40 minuter.
Under installationen av programmet får man dessutom en fråga om vilken region man befinner sig i eftersom det finns en liten nätshop för de som bor i bl.a Storbritanien och Korea. Tyvärr verkar inte avtalen vara klara för oss i Sverige.
Antar dom menar att vi stackare är hänvisade till The Pirate Bay istället..........
Oavsett vad dom säger i sin reklam har dom alltså lyckats ta en i grunden bra produkt och sedan försämrat den med diverse begränsningar som gör att det är enklare att ladda ner färdiga filer som någon annan vänlig själ redan har konverterat och lagt ut. Dessutom har dom skickat med ett program som uppenbarligen inte är så speciellt bra på vad det gör, vilket innebär att jag kommer försöka hitta något annat som gör jobbet snabbare och då missar jag den där lilla nätshopsfunktionen om dom nu skulle lyckas få till den i Sverige.
Överföringen kräver inte något specialprogram då spelaren dyker upp som en egen disk i utforskaren.
När skall dessa företag lära sig att det inte är en bra strategi att försöka tvinga på folk lösningar som innebär en försämring av den ursprungliga produkten?
Hur många biltillverkare skulle ens fundera på att tillverka en bil som bara går på det egna märkets bensin till det dubbla priset mot den vanliga mackens?
IBM tog fram en helt suverän lösning för instickskort till sina PS2 maskiner en gång i tiden.
Den tillät korten man satte in att konversera med varandra direkt genom bussen, något som avsevärt avlastade processorn i maskinen. Problemet var att man licencierade tekniken till hutlösa priser vilket gjorde att t.ex. ett ljudkort från Creative (som var ett av få märken som tillverkade dom) kostade det dubbla mot andra. Det fick hela den övriga marknaden, som tillverkade "IBM kompatibla" PC, att välja den mer öppna ISA standarden, trots att den egentligen var sämre. Det var inte förräns PCI bussen introducerades som man kom ikapp IBM:s MCA-buss.
Resultatet blev att IBM rasade från att i princip ha "ägt" PC marknaden till att bli en liten obskyr spelare på ytterkanten. Det har kostat offantliga summor att jobba upp sig till att bli en spelare att räkna med igen. Hur mycket dom skulle ha tjänat om dom inte hade drabbats av hybris vågar nog ingen gissa. Nu är det IBM som tillverkar "PC kompatibla" maskiner istället.
Exemplet borde avskräcka de flesta företag som tror sig vara tillräckligt stora att hitta på något liknande. I mitt fall med min P2 spelare så har väl egentligen inte Samsung tjänat en enda krona genom att tvinga mig konvertera till deras egna format. Däremot har dom lyckats få mig ganska butter och avogt inställd till deras produkter i allmänhet. Dessutom skrev jag den här lilla klagotexten till allmän beskådan.
Å andra sidan har dom gett mig ännu ett par skäl att moraliskt försvara mina nedladdningar av film och musik; de finns inte att köpa i färdigt format och att konvertera mina DVD tar mycket längre tid och är besvärligare än att tanka ned dom!
Att det inte kostar mig något är egentligen inget skäl som är avgörande.
Jag kan gärna betala men inte för en sämre och krångligare produkt!
Tack för det Samsung!!
Det finns dock en del smolk i bägaren. Efter att ha brottats med dotterns iTunes inställningar och sett det vansinnigt krångliga gränssnittet bara för att lägga till en enstaka låt så hade jag bestämt mig för någonting mer öppet. Tyvärr är det så att nackdelarna för produkter sällan framförs speciellt tydligt i reklamen.
Med den sorts spännig som bara sju rätt på lotto och ny elektronik kan framkalla hos mig öppnade jag förpackningen och pluggade in det lilla miraklet. Någonstans under mina sonderingar hade jag läst att den skulle klara mp4 filer, vilket visade sig vara en sanning med modifikation. Den klarar i princip alla format som finns men först efter att dessa har konverterats till samsungs eget format, något som fixas med ett medföljande program.
Tyvärr tar det dryga timmen att konvertera och ladda in en långfilm(enda alternativet när spelaren är inpluggad). Om jag däremot pluggar ur spelaren kan jag välja att enbart konvertera filen för att sedan flytta över den i efterhand. Då tar hela manövern 30 till 40 minuter.
Under installationen av programmet får man dessutom en fråga om vilken region man befinner sig i eftersom det finns en liten nätshop för de som bor i bl.a Storbritanien och Korea. Tyvärr verkar inte avtalen vara klara för oss i Sverige.
Antar dom menar att vi stackare är hänvisade till The Pirate Bay istället..........
Oavsett vad dom säger i sin reklam har dom alltså lyckats ta en i grunden bra produkt och sedan försämrat den med diverse begränsningar som gör att det är enklare att ladda ner färdiga filer som någon annan vänlig själ redan har konverterat och lagt ut. Dessutom har dom skickat med ett program som uppenbarligen inte är så speciellt bra på vad det gör, vilket innebär att jag kommer försöka hitta något annat som gör jobbet snabbare och då missar jag den där lilla nätshopsfunktionen om dom nu skulle lyckas få till den i Sverige.
Överföringen kräver inte något specialprogram då spelaren dyker upp som en egen disk i utforskaren.
När skall dessa företag lära sig att det inte är en bra strategi att försöka tvinga på folk lösningar som innebär en försämring av den ursprungliga produkten?
Hur många biltillverkare skulle ens fundera på att tillverka en bil som bara går på det egna märkets bensin till det dubbla priset mot den vanliga mackens?
IBM tog fram en helt suverän lösning för instickskort till sina PS2 maskiner en gång i tiden.
Den tillät korten man satte in att konversera med varandra direkt genom bussen, något som avsevärt avlastade processorn i maskinen. Problemet var att man licencierade tekniken till hutlösa priser vilket gjorde att t.ex. ett ljudkort från Creative (som var ett av få märken som tillverkade dom) kostade det dubbla mot andra. Det fick hela den övriga marknaden, som tillverkade "IBM kompatibla" PC, att välja den mer öppna ISA standarden, trots att den egentligen var sämre. Det var inte förräns PCI bussen introducerades som man kom ikapp IBM:s MCA-buss.
Resultatet blev att IBM rasade från att i princip ha "ägt" PC marknaden till att bli en liten obskyr spelare på ytterkanten. Det har kostat offantliga summor att jobba upp sig till att bli en spelare att räkna med igen. Hur mycket dom skulle ha tjänat om dom inte hade drabbats av hybris vågar nog ingen gissa. Nu är det IBM som tillverkar "PC kompatibla" maskiner istället.
Exemplet borde avskräcka de flesta företag som tror sig vara tillräckligt stora att hitta på något liknande. I mitt fall med min P2 spelare så har väl egentligen inte Samsung tjänat en enda krona genom att tvinga mig konvertera till deras egna format. Däremot har dom lyckats få mig ganska butter och avogt inställd till deras produkter i allmänhet. Dessutom skrev jag den här lilla klagotexten till allmän beskådan.
Å andra sidan har dom gett mig ännu ett par skäl att moraliskt försvara mina nedladdningar av film och musik; de finns inte att köpa i färdigt format och att konvertera mina DVD tar mycket längre tid och är besvärligare än att tanka ned dom!
Att det inte kostar mig något är egentligen inget skäl som är avgörande.
Jag kan gärna betala men inte för en sämre och krångligare produkt!
Tack för det Samsung!!
fredag 21 mars 2008
Det är något som inte stämmer......
Som herr Ulvaeus skriver så är han (hrm..) inte precis den bästa representanten eller talesmannen för "fattiga musikskrivare". Frågan som då inställer sig är varför han skriver överhuvudtaget. Det är inte utan att det börjar lukta lobbyverksamhet...
Då är alltså en av världens främsta musikproducenter inte mer än ett verktyg eller en liten bricka i spelet om musikmiljarderna. Kanske dags att även han börjar fundera på vad som egentligen ligger bakom hans egna ömmande ord för dessa fattiga kulturarbetare som skulle få det så offantligt mycket bättre om lobbyn får igenom sina krav och lyckas vrida klockan tillbaka till tiden innan internet. Eller kanske innan kasettbanden som så när slog omkull hela industrin.
Om han nu skall leva som han lär borde det redan finnas en polisanmälan mot dottern eller mot honom själv om hon inte är straffmyndig eftersom hon uppenbarligen är kriminell och har laddat hem musik via ett fildelningsprogram. Fast det kanske inte var så allvarligt i alla fall, eller?
Och filerna är säkert raderade och en frivillig ersättning har betalats ut till de drabbade upphovmännen? http://www.aftonbladet.se/debatt/article2085815.ab
Fast det kanske inte är så lätt nar man inser att man själv också är en "pirat". Det är faktiskt verkligheten för de flesta föräldrar, att deras barn inte riktigt gör som dom är tillsagda.......
Felix Herngren och Bert Karlsson lyckas också försvara sin fildelning moraliskt med, i Berts fall, att han bara skulle kolla om det gick att göra en cover på låten eller på annat sätt utnyttja det i sitt arbete. Felix hade också en dotter som han, enligt sin övriga retorik, borde ha förskjutit och gjort arvslös, eftersom hon laddat ned musik. Själv hade han i och för sig gjort detsamma, med motiveringen att CD:n var trasig och han ville inte betala för den en gång till. Alltihop i pratshowen "Bert" (http://thepiratebay.org/tor/3647562/Bert.S02E02.SWEDiSH.PDTV.XviD-DocuTV)
Då är alltså en av världens främsta musikproducenter inte mer än ett verktyg eller en liten bricka i spelet om musikmiljarderna. Kanske dags att även han börjar fundera på vad som egentligen ligger bakom hans egna ömmande ord för dessa fattiga kulturarbetare som skulle få det så offantligt mycket bättre om lobbyn får igenom sina krav och lyckas vrida klockan tillbaka till tiden innan internet. Eller kanske innan kasettbanden som så när slog omkull hela industrin.
Om han nu skall leva som han lär borde det redan finnas en polisanmälan mot dottern eller mot honom själv om hon inte är straffmyndig eftersom hon uppenbarligen är kriminell och har laddat hem musik via ett fildelningsprogram. Fast det kanske inte var så allvarligt i alla fall, eller?
Och filerna är säkert raderade och en frivillig ersättning har betalats ut till de drabbade upphovmännen? http://www.aftonbladet.se/debatt/article2085815.ab
Fast det kanske inte är så lätt nar man inser att man själv också är en "pirat". Det är faktiskt verkligheten för de flesta föräldrar, att deras barn inte riktigt gör som dom är tillsagda.......
Felix Herngren och Bert Karlsson lyckas också försvara sin fildelning moraliskt med, i Berts fall, att han bara skulle kolla om det gick att göra en cover på låten eller på annat sätt utnyttja det i sitt arbete. Felix hade också en dotter som han, enligt sin övriga retorik, borde ha förskjutit och gjort arvslös, eftersom hon laddat ned musik. Själv hade han i och för sig gjort detsamma, med motiveringen att CD:n var trasig och han ville inte betala för den en gång till. Alltihop i pratshowen "Bert" (http://thepiratebay.org/tor/3647562/Bert.S02E02.SWEDiSH.PDTV.XviD-DocuTV)
torsdag 20 mars 2008
Vad är problemet?
I ena hörnan står kulturproducenterna och skriker sig blå i ansiktet. I andra hörnan står deras kunder och stoppar fickorna fulla med deras alster. Någonstans mittimellan hukar sig represenatanterna för demokrati och lagstiftining. Dom vet inte om dom skall buga sig för kapitalet eller stå upp för de väljare som fört dem till makten och anamma det som påstås ligga dem varmt om hjärtat i form av demokrati och integritet.
Kunderna har redan gjort sitt val och förklarat sin ståndpunkt. Dom vill ha musik och film på enklast, snabbast och billigaste sätt. Om man frågar så skulle nog ganska få kräva att få det gratis, även om högljuda röster skriker ut det som ett mantra.
Björn Ulvaeus kommer ganska nära en vändning i ståndpunkten, som annars är gällande i hans läger, när han skriver"Det går att skapa förståelse och det måste gå att hitta lösningar för en modern upphovsrätt som fungerar på internet utan att ta till integritetskränkande övervakning. " Resten av artikeln är dock samma tjatiga svartmålning av de som samtidigt är deras kunder. Nära men inte tillräckligt.
Jag skulle uttrycka det "Det måste gå att hitta en affärsmodell där artisterna kan ta betalt för sina alster inom ramarna för upphovsrätt och lagar"
Det jag framför allt reagerar på i citatet ovan är ordet modern upphovsrätt. Inser han att nuvarande regler och lagar inte passar för internet? Jag har läst om att det en gång fanns en lag på att (hästdragna) vagnar var tvugna att medföra en viss mängd foder för att undvika hungriga och därmed svårhanterliga hästar. När bilarna började dyka upp tog det ganska lång tid innan dessa undantogs från lagen. Jag vet inte om någon bilförare någonsin bötfälldes för brott mot denna lag men det visar på att lagar ibland måste skrivas om när verkligheten ändras.
Om vi någon gång skall komma vidare måste alla inse ett par saker.
-Fildelning går inte att stoppa!
Jag är långt ifrån den första att säga detta men likväl måste jag få upprepa det! Orsaken är helt och hållet en teknisk fråga. Alla lagar om övervakning och lagsökning är redan kringgångna innan de ens lämnat ritbordet.
-CD:är död! Möjligtvis kan den ses som en extra service till kunderna i klass med en presentkartong hos HM.
-Det finns inget stöd i lagen för att sälja samma produkt flera gånger till samma kund.
- Kunden kontrollerar mediat. "Album" är inte aktuella längre annat än i konstnärligt syfte där låtföljden är viktig för upplevelsen.
- Det är inte och kommer aldrig bli en rättighet att fritt tanka hem andras alster. Däremot är det faktisk moraliskt försvarbart när alternativen är så usla, för att inte säga obefintliga.
Det går inte att stoppa fildelningen men det går att minska den. Lösningen är enkel; gör den onödig!
Det finns ett par grundläggande orsaker till att folk hellre tankar ner musik än köper i butik. Jag skall försöka lista dem här.
1. Tillgänglighet -Fildelningssiterna är öppna och levererar dygnet runt.
2. Utbud -"allt" finns ett par knapptryckningar bort.
3. Tid -en låt klar att avnjuta på ett par sekunder!
4. Pris -det finns inte ens en kassa i den här butiken.
Om artisterna och deras förespråkare kunde identifiera detta som en utmaning istället för att skrika på polis kanske dom skulle kunna ta tillvara på den enorma kundkrets som fullständigt skriker efter deras produkter.
1. Tillgängligör allt, inte bara egna bolagets produkter. Skapa ett gemensamt bolag eller länka om det behövs. Kan man skapa organisationer som MPA, STIM, Antipiratbrån o.s.v. borde det gå att hitta en lösning för försäljningen också.
2. Snabba linor och kraftiga servrar. Det får aldrig gå långsammare än den egna uppkopplingen .
3. Prissätt varorna för vad de är och vad exemplarframställningen kostar.
4. Ge mervärde. Poäng, rabatter, tävlingar mm.
5. Befria artisterna. Intäkterna kommer inte räcka till för att driva enorma musikjättar när kunden äger mediat.
Det är ingen slump att de två största aktörerna på marknaden är två av världens största IT-företag. Dom är vana vid reglerna på internet och vet hur man lockar folk att betala. Tyvärr är deras affärsmodell dömd att försvinna eftersom den i bägge fallen bygger på inskränkningar i produkterna (DRM) och på att dom äger mediat. (iPod och Zune). Deras utbud är dessutom fattigt i jämförelse med fildelningssiterna och priserna är horribla. I bägge fallen lider man också av föreställningen att internet kan vara regionalt uppdelat.
Jag är ledsen att jag måste komma med dåliga nyheter men det är dags att börja förstå att film och musikbranchen aldrig mer blir sig lik. Den form av rikedomar som t.ex Björn Ulvaeus lyckades skapa kommer försvinna inom en snar framtid. Fördelen är att mindre artister kommer kunna tjäna en hyfsad inkomst helt i klass med arbetsinsatsen. Ungefär som vi andra alltså. Låt oss säga att en artist, som vi kallar för Lisa, skriver en låt och spelar in den i en studio som hon betalar ur egen ficka. När den är klar lägger hon ut den på en site där det kostar femtio öre per låt man laddar ner. Hon har en potentiell kundkrets om ett par miljarder kunder på internet och tjugotusen av dessa väljer att ta hem hennes låt. Då har hon fått tiotusen kronor i inkomst av låten och en lista på tjugotusen kunder att tipsa om sin nästa låt. Går det bra kommer hon även upp på listan över de mest populära artisterna, vilket ytterligare ökar hennes möjligheter. Hon kommer ockå bli ett hett byte för de som vill ha livespelningar på sina klubbar och andra etablisemang. Kanske blir hon tillräckligt stor för att locka en ägare av en arena som ser möjligheten att dra tillräckligt med publik för en konsert.
Det är Lisa som äger sin musik och förfogar över den.
Det är lyssnarna som avgör om dom vill ha hennes produkter.
Priset för låtarna gör det meningslöst att sprida dem vidare annat än som tips till vänner och bekanta.
Björn Ulvaeus artikel i Aftonbladet; http://www.aftonbladet.se/debatt/article2085815.ab
Fortsättning följer.......
Kunderna har redan gjort sitt val och förklarat sin ståndpunkt. Dom vill ha musik och film på enklast, snabbast och billigaste sätt. Om man frågar så skulle nog ganska få kräva att få det gratis, även om högljuda röster skriker ut det som ett mantra.
Björn Ulvaeus kommer ganska nära en vändning i ståndpunkten, som annars är gällande i hans läger, när han skriver"Det går att skapa förståelse och det måste gå att hitta lösningar för en modern upphovsrätt som fungerar på internet utan att ta till integritetskränkande övervakning. " Resten av artikeln är dock samma tjatiga svartmålning av de som samtidigt är deras kunder. Nära men inte tillräckligt.
Jag skulle uttrycka det "Det måste gå att hitta en affärsmodell där artisterna kan ta betalt för sina alster inom ramarna för upphovsrätt och lagar"
Det jag framför allt reagerar på i citatet ovan är ordet modern upphovsrätt. Inser han att nuvarande regler och lagar inte passar för internet? Jag har läst om att det en gång fanns en lag på att (hästdragna) vagnar var tvugna att medföra en viss mängd foder för att undvika hungriga och därmed svårhanterliga hästar. När bilarna började dyka upp tog det ganska lång tid innan dessa undantogs från lagen. Jag vet inte om någon bilförare någonsin bötfälldes för brott mot denna lag men det visar på att lagar ibland måste skrivas om när verkligheten ändras.
Om vi någon gång skall komma vidare måste alla inse ett par saker.
-Fildelning går inte att stoppa!
Jag är långt ifrån den första att säga detta men likväl måste jag få upprepa det! Orsaken är helt och hållet en teknisk fråga. Alla lagar om övervakning och lagsökning är redan kringgångna innan de ens lämnat ritbordet.
-CD:är död! Möjligtvis kan den ses som en extra service till kunderna i klass med en presentkartong hos HM.
-Det finns inget stöd i lagen för att sälja samma produkt flera gånger till samma kund.
- Kunden kontrollerar mediat. "Album" är inte aktuella längre annat än i konstnärligt syfte där låtföljden är viktig för upplevelsen.
- Det är inte och kommer aldrig bli en rättighet att fritt tanka hem andras alster. Däremot är det faktisk moraliskt försvarbart när alternativen är så usla, för att inte säga obefintliga.
Det går inte att stoppa fildelningen men det går att minska den. Lösningen är enkel; gör den onödig!
Det finns ett par grundläggande orsaker till att folk hellre tankar ner musik än köper i butik. Jag skall försöka lista dem här.
1. Tillgänglighet -Fildelningssiterna är öppna och levererar dygnet runt.
2. Utbud -"allt" finns ett par knapptryckningar bort.
3. Tid -en låt klar att avnjuta på ett par sekunder!
4. Pris -det finns inte ens en kassa i den här butiken.
Om artisterna och deras förespråkare kunde identifiera detta som en utmaning istället för att skrika på polis kanske dom skulle kunna ta tillvara på den enorma kundkrets som fullständigt skriker efter deras produkter.
1. Tillgängligör allt, inte bara egna bolagets produkter. Skapa ett gemensamt bolag eller länka om det behövs. Kan man skapa organisationer som MPA, STIM, Antipiratbrån o.s.v. borde det gå att hitta en lösning för försäljningen också.
2. Snabba linor och kraftiga servrar. Det får aldrig gå långsammare än den egna uppkopplingen .
3. Prissätt varorna för vad de är och vad exemplarframställningen kostar.
4. Ge mervärde. Poäng, rabatter, tävlingar mm.
5. Befria artisterna. Intäkterna kommer inte räcka till för att driva enorma musikjättar när kunden äger mediat.
Det är ingen slump att de två största aktörerna på marknaden är två av världens största IT-företag. Dom är vana vid reglerna på internet och vet hur man lockar folk att betala. Tyvärr är deras affärsmodell dömd att försvinna eftersom den i bägge fallen bygger på inskränkningar i produkterna (DRM) och på att dom äger mediat. (iPod och Zune). Deras utbud är dessutom fattigt i jämförelse med fildelningssiterna och priserna är horribla. I bägge fallen lider man också av föreställningen att internet kan vara regionalt uppdelat.
Jag är ledsen att jag måste komma med dåliga nyheter men det är dags att börja förstå att film och musikbranchen aldrig mer blir sig lik. Den form av rikedomar som t.ex Björn Ulvaeus lyckades skapa kommer försvinna inom en snar framtid. Fördelen är att mindre artister kommer kunna tjäna en hyfsad inkomst helt i klass med arbetsinsatsen. Ungefär som vi andra alltså. Låt oss säga att en artist, som vi kallar för Lisa, skriver en låt och spelar in den i en studio som hon betalar ur egen ficka. När den är klar lägger hon ut den på en site där det kostar femtio öre per låt man laddar ner. Hon har en potentiell kundkrets om ett par miljarder kunder på internet och tjugotusen av dessa väljer att ta hem hennes låt. Då har hon fått tiotusen kronor i inkomst av låten och en lista på tjugotusen kunder att tipsa om sin nästa låt. Går det bra kommer hon även upp på listan över de mest populära artisterna, vilket ytterligare ökar hennes möjligheter. Hon kommer ockå bli ett hett byte för de som vill ha livespelningar på sina klubbar och andra etablisemang. Kanske blir hon tillräckligt stor för att locka en ägare av en arena som ser möjligheten att dra tillräckligt med publik för en konsert.
Det är Lisa som äger sin musik och förfogar över den.
Det är lyssnarna som avgör om dom vill ha hennes produkter.
Priset för låtarna gör det meningslöst att sprida dem vidare annat än som tips till vänner och bekanta.
Björn Ulvaeus artikel i Aftonbladet; http://www.aftonbladet.se/debatt/article2085815.ab
Fortsättning följer.......
Vad är problemet?
I ena hörnan står kulturproducenterna och skriker sig blå i ansiktet. I andra hörnan står deras kunder och stoppar fickorna fulla med deras alster. Någonstans mittimellan hukar sig represenatanterna för demokrati och lagstiftining. Dom vet inte om dom skall buga sig för kapitalet eller stå upp för de väljare som fört dem till makten och anamma det som påstås ligga dem varmt om hjärtat i form av demokrati och integritet.Kunderna har redan gjort sitt val och förklarat sin ståndpunkt. Dom vill ha musik och film på enklast, snabbast och billigaste sätt. Om man frågar så skulle nog ganska få kräva att få det gratis, även om högljuda röster skriker ut det som ett mantra.Björn Ulvaeus kommer ganska nära en vändning i ståndpunkten, som annars är gällande i hans läger, när han skriver"Det går att skapa förståelse och det måste gå att hitta lösningar för en modern upphovsrätt som fungerar på internet utan att ta till integritetskränkande övervakning. " Resten av artikeln är dock samma tjatiga svartmålning av de som samtidigt är deras kunder. Nära men inte tillräckligt.Jag skulle uttrycka det "Det måste gå att hitta en affärsmodell där artisterna kan ta betalt för sina alster inom ramarna för upphovsrätt och lagar"Det jag framför allt reagerar på i citatet ovan är ordet modern upphovsrätt. Inser han att nuvarande regler och lagar inte passar för internet? Jag har läst om att det en gång fanns en lag på att (hästdragna) vagnar var tvugna att medföra en viss mängd foder för att undvika hungriga och därmed svårhanterliga hästar. När bilarna började dyka upp tog det ganska lång tid innan dessa undantogs från lagen. Jag vet inte om någon bilförare någonsin bötfälldes för brott mot denna lag men det visar på att lagar ibland måste skrivas om när verkligheten ändras.Om vi någon gång skall komma vidare måste alla inse ett par saker.-Fildelning går inte att stoppa!Jag är långt ifrån den första att säga detta men likväl måste jag få upprepa det! Orsaken är helt och hållet en teknisk fråga. Alla lagar om övervakning och lagsökning är redan kringgångna innan de ens lämnat ritbordet.-CD:är död! Möjligtvis kan den ses som en extra service till kunderna i klass med en presentkartong hos HM.-Det finns inget stöd i lagen för att sälja samma produkt flera gånger till samma kund.- Kunden kontrollerar mediat. "Album" är inte aktuella längre annat än i konstnärligt syfte där låtföljden är viktig för upplevelsen.- Det är inte och kommer aldrig bli en rättighet att fritt tanka hem andras alster. Däremot är det faktisk moraliskt försvarbart när alternativen är så usla, för att inte säga obefintliga.Det går inte att stoppa fildelningen men det går att minska den. Lösningen är enkel; gör den onödig!Det finns ett par grundläggande orsaker till att folk hellre tankar ner musik än köper i butik. Jag skall försöka lista dem här.1. Tillgänglighet -Fildelningssiterna är öppna och levererar dygnet runt.2. Utbud -"allt" finns ett par knapptryckningar bort.3. Tid -en låt klar att avnjuta på ett par sekunder!4. Pris -det finns inte ens en kassa i den här butiken.Om artisterna och deras förespråkare kunde identifiera detta som en utmaning istället för att skrika på polis kanske dom skulle kunna ta tillvara på den enorma kundkrets som fullständigt skriker efter deras produkter.1. Tillgängligör allt, inte bara egna bolagets produkter. Skapa ett gemensamt bolag eller länka om det behövs. Kan man skapa organisationer som MPA, STIM, Antipiratbrån o.s.v. borde det gå att hitta en lösning för försäljningen också.2. Snabba linor och kraftiga servrar. Det får aldrig gå långsammare än den egna uppkopplingen .3. Prissätt varorna för vad de är och vad exemplarframställningen kostar.4. Ge mervärde. Poäng, rabatter, tävlingar mm.5. Befria artisterna. Intäkterna kommer inte räcka till för att driva enorma musikjättar när kunden äger mediat.Det är ingen slump att de två största aktörerna på marknaden är två av världens största IT-företag. Dom är vana vid reglerna på internet och vet hur man lockar folk att betala. Tyvärr är deras affärsmodell dömd att försvinna eftersom den i bägge fallen bygger på inskränkningar i produkterna (DRM) och på att dom äger mediat. (iPod och Zune). Deras utbud är dessutom fattigt i jämförelse med fildelningssiterna och priserna är horribla. I bägge fallen lider man också av föreställningen att internet kan vara regionalt uppdelat.Jag är ledsen att jag måste komma med dåliga nyheter men det är dags att börja förstå att film och musikbranchen aldrig mer blir sig lik. Den form av rikedomar som t.ex Björn Ulvaeus lyckades skapa kommer försvinna inom en snar framtid. Fördelen är att mindre artister kommer kunna tjäna en hyfsad inkomst helt i klass med arbetsinsatsen. Ungefär som vi andra alltså. Låt oss säga att en artist, som vi kallar för Lisa, skriver en låt och spelar in den i en studio som hon betalar ur egen ficka. När den är klar lägger hon ut den på en site där det kostar femtio öre per låt man laddar ner. Hon har en potentiell kundkrets om ett par miljarder kunder på internet och tjugotusen av dessa väljer att ta hem hennes låt. Då har hon fått tiotusen kronor i inkomst av låten och en lista på tjugotusen kunder att tipsa om sin nästa låt. Går det bra kommer hon även upp på listan över de mest populära artisterna, vilket ytterligare ökar hennes möjligheter. Hon kommer ockå bli ett hett byte för de som vill ha livespelningar på sina klubbar och andra etablisemang. Kanske blir hon tillräckligt stor för att locka en ägare av en arena som ser möjligheten att dra tillräckligt med publik för en konsert.Det är Lisa som äger sin musik och förfogar över den.Det är lyssnarna som avgör om dom vill ha hennes produkter.Priset för låtarna gör det meningslöst att sprida dem vidare annat än som tips till vänner och bekanta.Björn Ulvaeus artikel i Aftonbladet; http://www.aftonbladet.se/debatt/article2085815.abFortsättning följer.......
Etiketter: fildelning, piratkopiering, upphovsrätt
2008-03-20
av Accidental Pirate
Radera
1 – 8 av 8
Etiketter: fildelning, piratkopiering, upphovsrätt
2008-03-20
av Accidental Pirate
Radera
1 – 8 av 8
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)